Fick mig en rejäl tankeställare idag när den personen som ständigt styr mina tankar skrev till mig och sa att jag snart skulle tröttna på personen. Känslan inom en blev både kall och tom. Jag blev chockad. Trodde inte det skulle hända. För jag har inte en andledning till att tröttna på personen? Eller har jag? Tusen små frågor ploppade upp i mitt huvud och jag kan inte ens få svar på en liten. Jag är en person som har väldigt svårt att öppna mig inför människor och har svårt att ens lita på folk. Jag har svårt för att vara mig själv i folks närhet, inte bland mina närmaste, utan bland dem som inte känner mig så bra. Under den senaste tiden har det hänt mycket, både i skolan, hemma, bland vänner och det har skett en hel del förändringar i mitt liv. Om det är bra eller dåligt (?).. Ja, det lär väl visa sig. Men nu i den här personens närhet känns jag mig stablig, säker och trygg. Jag kan vara mig själv och sådär knäpp som jag brukar vara, och allting känns som en lättnad. Då kom den där frågan, och helt plötsligt så står jag här. FAN. Jag tycker ju om dig. Du är en sådan underbar person, jag vill inte att det ska vara slutet. Slutet på början till något stort. Tomhänt och med små ledsna ögon samt tusen frågor inom mig och så förstår jag ingenting. Inte ett jäkla dugg.

---

Käkade lite McDonald förut med Mcflurry till efterätt. Perfekt såhär på torsdagskvällen. Har färgat min mammas hår och sedan har jag bara "slappat". Har fixat en massa saker på datorn och nu ska jag lyssna på musik för att rensa huvudet en stund. Imorgon är det fredag. Äntligen! Veckorna går så otroligt fort nu för tiden, tiden bara rinner förbi och man har mycket svårt att hinna med. Min helg är oplanerad, ska försöka ut och använda kameran lite samtidigt som jag hoppas att jag kan få njuta lite i det fina vårvädret (om det hittar fram..) Status på mitt knä också, det är fortfarande blått, men har minskat mycket i färg. Men det är ömt och stort som jag vet inte vad. Jag skulle hellre förlora en arm än att ha detta knäproblem. Man vill alltid prestera sitt bästa, överallt. Och misslyckas man, ja då känner man sig sämst. Det gäller både fotbollen, skolan, hemma bland vännerna och precis överallt. Man vill alltid göra sitt bästa ifrån sig och kunna ses som den där lilla glada tjejen. Men man får inte alltid som man vill, det har jag lärt mig. Nej, ska nu låta tankarna fara iväg till musiken igen.. Två inlägg på samma dag, det är helt sjukt. Godnatt alla söta små människor, sov så gott.