Ingen förstår nog hur mycket du egentligen betyder för mig. Men du är som en storebror för mig, och du har gjort så hilma mycket för mig. Jag klarar mig inte utan dig. Men lögnerna blir bara större och större, allt du säger och gör blir till en lek. & våran vänskap försvinner, mer och mer för varje dag som går. Mina tårar dom rinner, denna gång har jag en andledning. Jag är så jäkla förbannad, jag kokar inombords. Samtidigt som jag hatar att bråka med dig, och en sak jag hatar mer är att såra dig. Även fast jag kan säga väldigt mycket dumt när jag är arg, men du likaså. Det värsta som finns är när du skriker åt mig. Men jag förstår inte heller, varför det blir så här varenda gång? Vi har gått igenom så mycket tillsammans, löst så mycket med bara hjälp av varandra. Men nu, under den senaste tiden så bråkar vi jämt, dag som natt. Morgon som kväll. Vi bråkar, vi sårar. När ska våran obeskrivligt bra vänskap komma tillbaka? Du vet vad jag går igenom men ändå så gör du just nu inte det minsta för underlätta det. Jag ringer dig hur många gånger som helst, för att prata. Men du säger jämt, jag ringer dig ikväll. Men när mökret kommer så hör jag ingenting ifrån dig, det är bara tyst. Tre år har passerat med dig vid min sida, men detta verkar vara slutet. På allt, har aldrig slutat så här dåligt. Du är underbar och en fantastisk vän, glöm aldrig det. Men dags att tacka för mig och säga det vi alltid sagt till varandra: "Wherever you go, whatever you do, I will be right here waiting for you. whatever it takes or how my heart breaks, I will be right here waiting for you".

.. MÅSTE VARA VÄRLDENS BÄSTA!

Sitter här denna natt också och drömmer mig bort med min älskade i hörlurarna. Tankarna är uppe i hög varv denna natt också, men jag trivs. Lägenheten är tyst och jag kan sitta här i lugn och ro, ingen som stör eller tränger sig på. Jag kan bara vara, och det är så avkopplande. Klockan blir bara mer och mer, jag bryr mig inte. Har all tid i världen, jag älskar verkligen den här stunden i livet. Ensamhet! Även fast det kan vara förjävligt ibland. Och då det finns dagar man verkligen inte vill vara ensam, utan att det är då man vill ligga i en varm famn och bli omtyckt, behandlad med massa kärlek. Men nu på natten, när det är mörkt utanför mitt fönster. Då trvis jag bäst själv. Kanske ska blåsa ut mina värmeljus som brinner så vackert rakt framför mig och dricka upp mitt te. Lägga huvudet på kudden och sova.
Och vakna upp imorgon inse att det är en ny dag och nya möjligheter.

Jag minns tiden då jag var liten. Då skitsnack inte fanns. Kärlek var en puss på kinden. Höjden av smärta var när barbiedockan tappade benet. Värsta gråten var när man ramlade och skrapade knäet. Största rädslan var monstret under sängen. Nu finns nästan bara skitsnack, kärleken har förändrats till en stor lek. Smärta är när du skär dig i handleden. Värsta gråten är när killen du älskar mest sårar dig. Största rädslan är att förlora sina bästa vänner. & aldrig åter igen få dom tillbaka.

Min kväll har spendreas i soffan med en massa filtar och en glas cola. Har suttit med mina hörlurar och lyssnat på en massa deppig musik, det är så skönt. Tankarna tar över istället och jag vill inte åka hem imorgon. Jag blir berör av låtarna, det får mina tårar att falla och det får mig att inse. Väldigt mycket. Pratade nyss med min kära vän Wolid i telefon, han är verkligen grym på att göra mig glad, och när jag säger glad så menar jag överlycklig. Han får göra resten av min kväll på msn, han är knäpp. Vi hörs senare. CIAO!

"sandra, kolla min nick. det är t dig!!" Snacka om att jag vart glad när han skrev så.