Ingen förstår nog hur mycket du egentligen betyder för mig. Men du är som en storebror för mig, och du har gjort så hilma mycket för mig. Jag klarar mig inte utan dig. Men lögnerna blir bara större och större, allt du säger och gör blir till en lek. & våran vänskap försvinner, mer och mer för varje dag som går. Mina tårar dom rinner, denna gång har jag en andledning. Jag är så jäkla förbannad, jag kokar inombords. Samtidigt som jag hatar att bråka med dig, och en sak jag hatar mer är att såra dig. Även fast jag kan säga väldigt mycket dumt när jag är arg, men du likaså. Det värsta som finns är när du skriker åt mig. Men jag förstår inte heller, varför det blir så här varenda gång? Vi har gått igenom så mycket tillsammans, löst så mycket med bara hjälp av varandra. Men nu, under den senaste tiden så bråkar vi jämt, dag som natt. Morgon som kväll. Vi bråkar, vi sårar. När ska våran obeskrivligt bra vänskap komma tillbaka? Du vet vad jag går igenom men ändå så gör du just nu inte det minsta för underlätta det. Jag ringer dig hur många gånger som helst, för att prata. Men du säger jämt, jag ringer dig ikväll. Men när mökret kommer så hör jag ingenting ifrån dig, det är bara tyst. Tre år har passerat med dig vid min sida, men detta verkar vara slutet. På allt, har aldrig slutat så här dåligt. Du är underbar och en fantastisk vän, glöm aldrig det. Men dags att tacka för mig och säga det vi alltid sagt till varandra: "Wherever you go, whatever you do, I will be right here waiting for you. whatever it takes or how my heart breaks, I will be right here waiting for you".