Är detta slutet, på våran vänskap? På det starka vi har byggt upp? Att förlora något värdefull som man har funnit, då gör det ont. Det hugger till i hjärtat. Jag vet att jag inte klagar på mycket, iallfall inte det här och det vet du. Jag brinner inombords, det känns verkligen som att detta är slutet, på riktigt. Jag känner mig tom, och misslyckad.  Mina tårar bara rinner, jag vill ha det som förr. Alla minnen som vi skapat, dom spelas inom mig. Dom sitter fast i mitt hjärta, jag kan inte bara släppa dig. Vem ska nu säga dom orden som du jämt sa till mig? Tårar som rinner, ni har säkert hört det förr. Men nu är det på riktigt, du var det finaste jag har mött. Ska en kille få komma i mellan oss, IGEN?! Men jag ska vara stark, stå upp och vara rak i ryggen. Jag ska blunda och låsas att jag inte ser. Jag ska visa att jag klarar det här, och ta mig tillbaka. Visa att jag klarar detta, som jag har klarat allt annat. Det sägs också att det som sårar en, det gör en människa starkare. & då jävlar ska jag ta mig tillbaka. 
"They say that bad things happens for a reason"