Ibland blir saker för mycket. Alldeles för mycket. Människor blir arga på varandra utan anledning och i mitten utav allt det så står lilla jag. Men hjärnan full av funderingar och känslor tillsammans med tankarna som går på högvarv. När man säger ja, varför tjatar då människor tills man säger nej(?) Det är sjukt egentligen på hur mycket jag tänker, både på vanliga "vardagsfrågor" till allt de ologiska frågor som ingen ens vet att dem finns. Jag hatar falska människor och jag hatar folk som tjatar. Jag tycker inte om folk som lovar en sak och sedan gör en annan. Jag vill uppdatera mitt liv, få in lite bra roliga och spännande grejer istället för allt negativt som ständigt står mig hack i hälen. Det är så svårt att få ut känslor och funderingar i ord, det blir inte alls som man tänkt sig.. Från och med nu ska jag fokusera på skolan, umgås med mina vänner (för att visa hur jäkla mycket det faktiskt betyder för mig, varit dålig på det den senaste tiden) och framförallt så ska jag se till att få ordning på mitt knä. Nu ska jag lösa ett annat problem om hur jag kommer till skolan imorgon istället. Tjineling!