Inte en dag för tidigt
Jag tittar in här igen, efter ett långt break. Jag lever, livet rullar upp och ner. Men vad gör det om hundra år? Sommarlovet är snart slut. Jag har haft mitt sista sommarlov för grundskolan och om ungefär två veckor börjar jag på gymnasium. Det är egentligen helt sjukt. Att lilla jag, redan växt upp och är på väg att välja min framtid, fatta viktiga beslut och sedan verkställa sina egna drömmar. Men jag är nöjd med mitt val, med Jensen "ekonomi linjen" och tror mycket bestämt att jag kommer trivas som fisken i vattnet. Det handlar om att ta en dag i taget och inte ha alldeles för mycket förhoppningar. Vad har jag haft för mig denna sommar? Jag har jobbat, jobbat, och återigen jobbat. Typ så har denna sommar sett ut. Men jag klagar inte, tycker om det mer än vad jag klagar rättare sagt. Om två små dagar fyller jag även sexton, tiden går snabbt. Känns bara som det var för några dagar sen som jag satt där på mitt golv med min barndomsvän Karolin och lekte med barbiedockor. Men allting är inte så lätt nu för tiden, som när man var liten. Ibland saknar jag faktiskt den tiden. Att bara kunna "vara", utan att ta viktiga beslut och utan att behöva vara någon som man egentligen inte är. Det är svårt det här med livet, det är riktigt svårt. Men antar att det inte är något att göra, för att även om allting känns skit för stunden så vet jag att ljusa tider kommer. -och när de väl kommer, så är det bättre än någonting annat.