/ELIN
Ville bara berätta en sak.
Sandra.
Jag kommer ihåg dagen vi träffades så väl. Det var i Gusselby och du satt vid Anders husvagn med din familj och jag kom upp för att hälsa på Anders. Jag fastnade hos er och Anders presenterade oss för varandra och sedan frågade din pappa om du kunde hämta en tjocktröja till Ludde och Anders sa till mig att följa med upp, och det gjorde jag. På vägen upp till din husvagn frågade du hur länge jag hade stått här, vad man gör här, om det står fler ungdomar här, kortfattat så frågade du om Gusselby. Kommer inte ihåg om vi gick ner med tröjan till Ludde men kommer iallafall ihåg att vi satt i din husvagn hela kvällen och pratade och drack cola. Efter den dagen växte våran vänskap så fort och blev så stark. I tre år har vi kännt varann nu och dem senaste två åren har vi varit bästavänner. Vi har varit oskiljaktiga och inget har lyckats få isär oss. Vi har haft våra fighter men sedan löst det, för tillsammans klarar vi allt. Vi är oslagbara. Det senaste året har vi kommit varandra så obeskrivligt nära. Kan nästan inte påstå längre att vi är bästavänner för det stadiet har vi gått förbi, istället har vi blivit systrar. Äkta systar. Vi gråter, skrattar, bråkar och massa mer tillsammans. Helt ärligt kan man säga att vi gör allt tillsammans, för det gör vi verkligen. Vi har så mycket minnen tillsammans och jag värdesätter allihopa. Jag bor hemma hos dig och du bor hemma hos mig. Vi har blivit familj. Det går inte en vecka utan att vi ses eller pratar. Fem dagar av sju träffas vi. Vi smsar och pratar i telefon varenda dag. Du är en stor del i mitt liv och jag skulle aldrig klara mig utan dig. Du är min andra halva och jag älskar dig.
Finns säkert massa där ute som läser Sandras blogg och tänker "vilken liten fjortis hon är som säger att dem är systrar" ni får tänka så om ni vill. Men jag menar verkligen vad jag säger, vi har blivit systrar. Folk som kommer hem till Sandra när jag är där säger alltid: Elin känner du dig hemma här eller? Och svaret är: Det gör jag verkligen. Sandras hem är verkligen mitt andra hem. Och hon känner sig lika hemma hos mig. Jag är hemma hos Sandra även när hon inte är där. Och det är så skönt att kunna känna sig så trygg i en annans familj, det är verkligen en obeskrivlig känsla. Det är så svårt att förklara det här med bokstäver, för det är en sådan mäktig känsla.
/Elin
Sandra.
Jag kommer ihåg dagen vi träffades så väl. Det var i Gusselby och du satt vid Anders husvagn med din familj och jag kom upp för att hälsa på Anders. Jag fastnade hos er och Anders presenterade oss för varandra och sedan frågade din pappa om du kunde hämta en tjocktröja till Ludde och Anders sa till mig att följa med upp, och det gjorde jag. På vägen upp till din husvagn frågade du hur länge jag hade stått här, vad man gör här, om det står fler ungdomar här, kortfattat så frågade du om Gusselby. Kommer inte ihåg om vi gick ner med tröjan till Ludde men kommer iallafall ihåg att vi satt i din husvagn hela kvällen och pratade och drack cola. Efter den dagen växte våran vänskap så fort och blev så stark. I tre år har vi kännt varann nu och dem senaste två åren har vi varit bästavänner. Vi har varit oskiljaktiga och inget har lyckats få isär oss. Vi har haft våra fighter men sedan löst det, för tillsammans klarar vi allt. Vi är oslagbara. Det senaste året har vi kommit varandra så obeskrivligt nära. Kan nästan inte påstå längre att vi är bästavänner för det stadiet har vi gått förbi, istället har vi blivit systrar. Äkta systar. Vi gråter, skrattar, bråkar och massa mer tillsammans. Helt ärligt kan man säga att vi gör allt tillsammans, för det gör vi verkligen. Vi har så mycket minnen tillsammans och jag värdesätter allihopa. Jag bor hemma hos dig och du bor hemma hos mig. Vi har blivit familj. Det går inte en vecka utan att vi ses eller pratar. Fem dagar av sju träffas vi. Vi smsar och pratar i telefon varenda dag. Du är en stor del i mitt liv och jag skulle aldrig klara mig utan dig. Du är min andra halva och jag älskar dig.
Finns säkert massa där ute som läser Sandras blogg och tänker "vilken liten fjortis hon är som säger att dem är systrar" ni får tänka så om ni vill. Men jag menar verkligen vad jag säger, vi har blivit systrar. Folk som kommer hem till Sandra när jag är där säger alltid: Elin känner du dig hemma här eller? Och svaret är: Det gör jag verkligen. Sandras hem är verkligen mitt andra hem. Och hon känner sig lika hemma hos mig. Jag är hemma hos Sandra även när hon inte är där. Och det är så skönt att kunna känna sig så trygg i en annans familj, det är verkligen en obeskrivlig känsla. Det är så svårt att förklara det här med bokstäver, för det är en sådan mäktig känsla.
/Elin
Kommentarer
Trackback
