Under dom senaste dagarna har jag tänkt mycket, min hjärna har nog gått på högvarv. En fråga som har kommit upp i mitt huvud väldigt mycket, vart är vännerna när man väl behöver dom? Det finns jätte många som säger, jag finns alltid, jag stöttar dig till tusen, osv. Det kanske dom gör, men varför visar dom inte det då? När man väl behöver en vän, någon att prata med, någon att luta sig imot, eller helt enkelt bara en kram? Då finns ingen där, inte ens en liten kotte. Men sen, när man mår toppen och är hur glad som helst. Då kommer dom fram igen, och det där ordet sägs ännu en gång, jag finns alltid vid din sida. Jag har tröttnat på detta, och jag vet att det inte är bara jag som gjort det. Utan en hel del. Om du inte menar vad du säger så håll käften istället, rent ut sagt. For what are words if you really don't mean them when you say them? Därför måste jag säga ett stort tack, till Jikar Serina och Martin som stod vid min sida när jag behövde någon som mest. Jag är oerhört glad att jag har er!
"vänner finns till när man är på topp men var är dom när man nått botten".
~ godnatt